Villa · 220 kvm · 1972

När jag köpte huset 2023 hade mycket lite förändrats sedan det byggdes 1972.

Det behövde kärlek – men framför allt behövde det bli vårt hem.

Jag skulle bo där tillsammans med mina två söner och började därför inte med frågan om hur huset skulle se ut.

Jag började med hur vi skulle leva i det.

KÄNSLAN

Jag ville skapa ett varmt, ombonat hem med plats för både gemenskap och återhämtning.

Eftersom huset växlar mellan ett aktivt familjeliv och lugnare veckor var det viktigt att 220 kvadratmeter aldrig skulle kännas stort och tomt.

Hemmet behövde kännas tryggt även när det bara var jag där.

Samtidigt skulle mina barn få miljöer anpassade efter sina olika faser i livet.

Min tonåring behövde ett större eget utrymme med plats för socialt umgänge. Min yngre son behövde bra ytor för lek och aktivitet.

Och vi behövde platser där våra vägar naturligt korsades.

KÖKET SOM SAMLINGSPLATS

En sådan plats blev köksön.

Den skapades inte bara för matlagning.

Här kan barnen göra läxor medan jag lagar mat. Vi kan prata, umgås och hjälpas åt. Det blir en naturlig mötesplats mitt i vardagen.

Utanför köket skapade jag en örtträdgård så att kryddorna finns nära till hands vid matlagningen och för att skapa ett naturligt samband mellan ute och inne.

MIN ROLL

Jag arbetade med helheten – från planlösning och trädgård till färgsättning och materialval i samtliga rum.

Jag drev projektet från rivning till återuppbyggnad och skapade den röda tråd som skulle följa både hus och trädgård.

Resultatet är inte bara ett renoverat hus.

Det är ett hem format efter människorna som lever där.